Klockan är strax efter tre och koncentrationen börjar glida. Meningarna på skärmen läses om en gång för mycket och något måste till för att hämta tillbaka fokus innan dagen är slut. Förr reste man sig och gick till kaffebryggaren tillsammans med de andra. Idag tar många i stället något var och en för sig själv. Behovet är detsamma. Formen har bytt skepnad.
Kafferasten som blev en institution
Kaffet var länge en lyxvara. Genomslaget i Sverige kom först efter att Karl XII återvänt hem efter sin exil i Turkiet 1715. Till en början var drycken förbehållen dem som hade råd. Den doftade lika mycket av status som av kaffe.
Exakt hur exklusiv drycken var märktes på priset. År 1740 kostade ett skålpund kaffe, alltså ungefär 0,4 kilo, femtio daler kopparmynt, vilket motsvarade en årslön för en bonddräng. En arbetare fick alltså vika ett helt år för mindre än ett halvt kilo bönor.
Först när det sista kaffeförbudet upphävdes 1823 började drycken bli var mans egendom. Då öppnade en rad så kallade schweizerier där kaffet serverades tillsammans med söta bakverk, och en bredare fikakultur tog form. Med tiden blev pausen en fast punkt på arbetsplatserna, en gemensam stund då alla lämnade sina uppgifter samtidigt.
Den rasten finns kvar, men den har fått ett enskilt motstycke. Vid sidan av den gemensamma pausen bär många idag med sig sin egen hålla-sig-pigg-lösning, allt från kaffe i termosmugg till energidryck och koffeinsnus, mot arbetsdagens svackor. Samma behov, löst på ett nytt sätt.
När arbetsdagen tappade sina fasta tider
En gemensam förmiddagsrast bygger på att alla arbetar samtidigt. Så ser arbetsdagen inte längre ut överallt. Under 2018 arbetade 3 285 000 sysselsatta enbart dagtid på vardagar, medan 1 809 000 hade sin arbetstid förlagd helt eller delvis till obekväm tid.
Uttryckt i andelar betyder det att 64,5 % höll sig till dagtid medan 35,5 % låg helt eller delvis utanför den. Drygt en tredjedel av tiden ligger alltså vid sidan av den klassiska nio-till-fem-ramen. Siffrorna kommer från Arbetskraftsundersökningarna, som följer hur svenskarnas arbetstider ser ut.
Formerna för obekväm tid skiljer sig åt. År 2018 var kvälls- och helgarbete vanligare än natt- och skiftarbete, oavsett åldersgrupp. Den som jobbar en tisdagskväll märker sällan av det på samma sätt som den som helt vänder på dygnet, men båda hamnar utanför den gamla tidpunkten för rast och fika.
När passen ligger på kväll, natt och helg passar en fast rast mitt på förmiddagen allt färre. Den som börjar sitt arbete när andra går hem hinner aldrig till den gemensamma bryggaren. Vårdpersonal, butiksanställda och förare – var och en löser sin vakenhet när den egna arbetsdagen kräver det, inte när klockan säger att det är dags för fika.
Vakenheten flyttar in i fickan
De nya hålla-sig-pigg-lösningarna ryms i en ficka eller en väska. Kaffet köps på vägen till jobbet, energidrycken plockas fram vid eftermiddagssvackan och koffeinsnuset ligger redo tills det behövs. Gemensamt för dem är att man kan ta till dem när som helst, utan att det krävs en paus eller en särskild plats.
Att uppiggande produkter blivit en större del av vardagen märks i försäljningen. Det senaste året drack svenskarna 74 miljoner liter energidryck. Det är mer än fyra gånger så mycket som såldes 2010.
En sådan ökning handlar mindre om ändrad smak än om ett arbetsliv där fler behöver hålla sig alerta på tider som inte följer den gamla dagsrytmen. En kanna på ett fikarum når inte den som sitter i en lastbil eller står i en kassa sent på kvällen.
Koffeinsnuset hör till samma rörelse. Det tas med individuellt, oberoende av rast och rum, och passar därför en arbetsdag som inte längre delas upp i gemensamma pauser. Där den gamla rasten samlade alla på en plats vid en bestämd tid gör den nya lösningen tvärtom. Den följer med personen och rättar sig efter passet, inte efter klockan på väggen.
Olika grupper, olika vakna timmar
Behovet av att hålla sig vaken fördelar sig ojämnt över arbetsmarknaden. Tydligast är skillnaden mellan åldrarna och det är de yngsta på arbetsmarknaden, i åldrar upp till 24 år, som sticker ut mest.
Av dem arbetade 58,6 % under 2018 helt eller delvis utanför dagtid på vardagar. Det är betydligt mer än bland äldre grupper, som oftare hunnit till mer regelbundna arbetstider.
Också mellan kvinnor och män går en skiljelinje. Andelen som arbetade utanför dagtid var 2018 något högre bland kvinnor än bland män, 37,0 mot 34,2 %. Yrken med mycket kvälls- och helgarbete väger tungt i den siffran, inte minst vård och omsorg.
Formerna för att hålla sig pigg följer arbetstiderna. Ökningen av energidryck beskrivs som ungdomsrelaterad, med fler unga som dricker sådana idag jämfört med tidigare. Var man befinner sig på arbetsmarknaden avgör alltså inte bara när man är vaken utan också hur man håller sig vaken.
Den gemensamma nämnaren är att formen anpassats efter arbetsdagen. Samma behov som fanns vid kaffebryggaren för hundra år sedan finns kvar. Skillnaden är att det numera löses av var och en på sitt sätt, i sin egen ficka och på sin egen tid.
